Jag hatar de här.
De är alltid jag som ska åka fram och tillbaka hela tiden.
Vi kan aldrig vara hos mig länge.
Vi va i och för sig här från fredag till lördag. men innan de så har vi typ inte varit här på tre veckor.
Jag vet att du måste fixa det som fallit sönder. Men fattar inte du att jag blir ledsen och fundersam.
Är det min familj de är fel på?

Som flickvän förut så har alla kört med mig. "Du får komma hit, jag orkar inte åka till dig, blah blah blah."
Jag tål väldigt mycket för kärleken men inte hur mycket som helst.
Jag orkar inte ha det så här hur länge som helst.
Du vet precis vad jag sagt till dig förut. Allt jag sagt till dig och jag tänker inte säga dom sakerna igen. För du vet precis vad jag menar.

Killar har kunnat stänga in mig i en bur förut, ja en sådan med galler, men inte längre. Jag vill inte att de ska hända. För jag vet inte riktigt var gränsen går. Jo jag vet men var går den för dig. Jag vet inte. För du är bara tyst för mig. Du kan inte öppna dig som en bok för mig som jag gör för dig.

Jag vet inte vad jag ska göra!!!!!!

/// Linnii