Varför jag är så besviken på mig själv är för att jag kan inte göra någonting när jag går på dessa förbannade kryckor. Det börjar bli tröttsamt efter bara en vecka. Försöker att hålla humöret uppe och vara så positiv det bara går. Bara det att jag drar ner andra också. Speciellt min pojkvän på helgerna.

Jag vet hur mycket han älskar att gåut och ha kul med sina vänner på helgerna. Det gör ju jag också. Men just nu när allt är som det är så känns det som att jag bara sabbar allt.

Eftersom att jag inte är hos honom nu i veckorna så vill ju jag tillbringa helgerna mycket mer ensam och privat med honom. Utan vänner och alkohol och allt vad det är. Men det känns inte som om han vill det riktigt.

Jag vet inte hur jag ska lösa det på bästa sätt.

Eftersom att jag inte klarar av att hoppa runt en heldag på mina kryckor utan att få ont i mina muskler i mitt lår.

JAg vet inte heller hur jag ska förklara det på bästa sätt utan att få det att låta som att han ska vara toffel efter mig och att han itne ska få göra någonting utan mig.

Det är väl klart att han få det. Det är klart att han får gå ut på krogen utan mig. Men när jag är hemma hos honom, hemma hos hans föräldrar så tycker inte jag att det är lämpligt att jag ska sitta där hemma och vänta på att han ska komma hem full och lukta alkohol.

Sen jag litar på honom men inte på människorna som är runt honom. Vare sig om han säger "jag ahr flickvän". Så är det inte alltid en annan männiksa accepterar det.

Åhh, det är jobbigt. Känns verkligen som att jag drar ner alla runt om mig.

Skriver väl lite senare om jag orkar det.

Puss på er!