Jag vet inte hur jag ska göra.
Jag vill börja plugga för att få en utbildning som jag vill ha och som jag kan få jobb inom.
Men det är så svårt. Det finns så mycket som är intressant för mig.
Jag är mycket för barn och ungdomar och älskar att vara som en psykolog för dom.
Men då kom ju den saken att när du ska utbilda dig till tex socionom inom barn och ungdomar så måste du ha vissa behörigheter. Tex en gymnisal utbildning inom vård och omsorg och sådant.
Jag skulle verkligen vilja jobba som kontakt person till ungdomar som har det jobbigt i sin vardag, skola och allt där till.

Men jag vet inte riktigt vad jag ska välja. Och hur jag ska gå till väga. Jobbigt!
Jag vet iallafall att jag vill börja plugga igen. Är så trött på att gå arbetslös och inte alls ha den utbildning jag egentligen vill ha.

Men jag tycker ju även om att skriva mycket. Skiva är en stor passion hos mig. Älskar att skiva texter om livet och om andra.
Men allt blir så svårt när det finns så mycket att välja på.
Jag skulle hellst vilja börja plugg nu till våren. Men det kommer ju att bli svårt i och med att jag är så sent ute, dum som jag är.

Varför ska det här med framtiden vara ett så jobbigt val. Jag trodde jag viste allt när jag var 15 år och att jag verkligen ville jobba som florist som jag är utbildad till idag. Men idag så vill jag inte ha den här utbildningen som jag skaffat mig. Har insett att det bara var en hobby när jag var tonåring. Plus att det itne finns några jobb inom det och det var kul att hålla på med det i skolan. Men nu i arbetslivet så är det inte alls lika roligt.
Jag vill hitta en utbildning som verkligen är jag.
Men om jag nu hittar en utbildning i Stockholm som jag vill och så finns den inte på distans. Vart ska jag bo då? Jag orkar inte sitta och pendla som jag gjort förut jag pallar verkligen itne det. Och mina föräldrar har inte råd att betala en lägenhet till mig.
Är det så att pluggandet är på deltid så får jag försöka fixa ett extra jobb eller någonting. Men det är ju lättare sagt än gjort som alla vet.
Om jag ändå hade en pojkvän eller bästa vän i Stockholm som jag kunde bo med, så hade allt blivit mycket enklare.

Och sen har jag ju det där förbannade körkortet också. Det förföljer mig hela tiden. Jag vill verkligen ha ett körkort. Jag har bara inte orken till att ta tag i det efter allt som hänt. Jag orkar det bara inte.
Och det värsta med allt det som hänt i mitt liv nu, det är att N inte ens förstår mig eller kan sätta sig in i min situation.

Ja här har ni mitt liv i helhet just nu som det är.
Om det är någon som har tips om någon bra skola med bra utbildningar så kan ni gärna slänga iväg en kommentar här på bloggen :D

Sen vill jag gärna veta vad ni tycker om min blogg i helhet.
Tråkig, bra, rolig eller helt enkelt dö trist :P
Låt mig veta bristerna så ska jag nog kunna ändra på det.

Nu ska jag sova, sov så gott alla. Så skriver jag imorgon igen :)